1.171 visninger
|
Oprettet:
Min hvalp bider meget {{forumTopicSubject}}
.. i vores fingrer og andet "på os". Især min kæreste. Det kommer sådan i perioder at hun ikke kan stoppe. HUn er bare helt oppe at køre.
Hvad gør vi?
sep 2007
Følger: 31 Følgere: 28 Hunde: 1 Emner: 86 Svar: 469
jun 2007
Følger: 25 Følgere: 37 Hunde: 1 Emner: 243 Svar: 8.270
jul 2007
Følger: 3 Følgere: 11 Hunde: 1 Emner: 62 Svar: 654
Hvis hun får opmærksomhed og leg ud af det, forstærker i adfærden. Vend jer væk og afvis hende totalt, når hun gør det. Hvis hun bliver ved, så gå væk til hun holder op.
Husk så at rose og give opmærksomhed, når hun ikke napper.
apr 2007
Følger: 20 Følgere: 19 Hunde: 1 Emner: 45 Svar: 846
aug 2007
Følger: 8 Følgere: 7 Hunde: 1 Emner: 94 Svar: 1.190
Ane Mari - problemet er at hun ikke stopper sådan at vi kan nå at rose hende..
aug 2007
Følger: 8 Følgere: 7 Hunde: 1 Emner: 94 Svar: 1.190
aug 2007
Følger: 8 Følgere: 7 Hunde: 1 Emner: 94 Svar: 1.190
aug 2007
Følger: 8 Følgere: 7 Hunde: 1 Emner: 94 Svar: 1.190
jan 2007
Følger: 20 Følgere: 18 Hunde: 4 Emner: 8 Svar: 129
Text: Morten Egtvedt
Alla valpar biter! Du såg kanske hur valpen lekte med sina kullsyskon när du hämtade den hos uppfödaren. De river och sliter i varandra med de små sylvassa valptänderna. Ibland hör du ett litet yl från en av valparna när leken blir för häftig och den drar sig kanske undan innan den slänger sig in i leken igen med liv och lust. Detta är helt naturligt valpbeteende som de fortsätter med när vi får dem hem. De kan bita oss i fingrarna, i armar och byxbenet eller ansiktet om de får chansen till det.
Några valpar är mer energiska än andra och speciellt små barn kan bli skrämda av detta. Ibland har också vuxna hundägare problem med överdriven valpbitning. Det största problemet är väl egentligen att man börjar tro att valpen har andra intentioner och farliga avsikter. Många tror faktiskt att den lilla skapelsen provar att "bli chef" i huset, den provar att "testa ledarskapet". Andra tror att er hund är direkt "aggressiv" - den biter ju! Hur skall det här gå när den blir stor??
Och så riskerar man att göra något som egentligen inte är ett problem till ett ganska allvarligt problem. Man börjar att ta i valpen hårt för att lära den att "uppföra sig". Detta kan resultera i tre problem som är lika allvarliga.
1. Några valpar tycker det är helt okej att få all denna uppmärksamhet när de börjar bita, så de fortsätter med det. Negativ uppmärksamhet är ofta bättre än ingen uppmärksamhet. Att bita i ägarens händer eller i koppel blir ett sätt att få uppmärksamhet på för hunden och man riskerar att den tar med sig detta beteende långt förbi valpåldern. Den slutar kanske att bita exakt när den blir straffad (det gör den om du ger den en godbit för att bita också!), men snart är den igång igen. Man riskerar också att valpen märker att far i huset lönar det sig inte att bita. Däremot är det bara att ta för sig med hustrun och ungarna.
2. Andra valpar blir så skrämda av att bli straffad att de helt slutar att bita. De slutade också att hälsa eller ta kontakt överhuvudtaget. Hundägaren blir då ofta väldigt nöjda i början, men faktum är att detta är lika illa, för sådana valpar går miste om väldigt värdefull social inlärning och det är ofta sådana hundar som biter när de blir vuxna.
3. Den tredje varianten är valpar som blir så skrämda av att bli straffade att de försvarar sig. När ägaren böjer sig ned för att ta tag i valpen morrar och biter den på allvar - något helt annat än valpbitning. Där har historien slutat för alltför många valpar, helt normala valpar som inte hade gjort någon annat fel än att hamna hos ägare som inte visste bättre.
Faktum är att valpbitning faktiskt är väldigt nyttigt! När valparna biter varandra lär de en mycket viktig färdighet - bithämning. De lär att tänder gör ont när man biter för hårt. Om en valp biter för hårt kommer den andra valpen med ett lite skrik och så drar den sig undan en liten bit. Den andra valpen erfar då att detta inte var så bra - "när jag biter för hårt vill inte den andra valpen leka med mig mer ". Och så är den mer försiktig nästa gång. Då är den på väg att lära sig att kontrollera sina tänderna.
OK, valpbitning är naturligt, men det är ändå bra att få det under kontroll. Här följer några förslag.
Träna bort valpbitningen!
Vi kan använda oss av ungefär samma förhållningssätt som valparna i valplådan gör när vi lägger upp vår träningsplan.
Steg 1
Ha valpen i knät eller lek med den nere på golvet. Låt den bita så mycket den vill på dina händer. Du kan faktiskt uppmuntra den till att göra det med valpar som är lite försiktiga av sig (de flesta valpar gör det emellertid helt av sig själv så snart de får chansen). Men i det samma valpen biter lite hårdare än vanligt hojtar du högt "AJ!", reser dig och går bort i minst 10 sekunder. Inte säga strängt aj, det skall likna mer på ett valpskrik - detta har valpen förutsättningar att förstå. Så går du tillbaka till valpen och leker lite mer med den. Så länge valpen biter försiktigt ("försiktigt" får definieras från valp till valp) fortsätter du leken, men samtidigt som den biter lite hårdare än vanligt skriker du högt "AJ!" och går bort igen.
Steg 2
När du ser att valpen börjar att förstå spelreglerna ökar du på kraven lite. Nu godtar du bara väldigt försiktig bitande. Biter den bara lite oförsiktigt skriker du högt "AJ!", reser dig och går bort - timeout! Efter några sekunder går du tillbaka och leker lite mer med valpen igen. Allt eftersom "tål" du ännu mindre innan du skriker "AJ!". Valpen skall på ett sätt få känslan av att du bara blir mer och mer svag och att den verkligen får vara försiktig med sina tänder om den skall få vara tillsammans med dig. Till slut tål du bara att valpen "suger" på dina händer. Du kan också sätta andra spelregler som att t ex tänder i ansiktet betyder slut på leken. Målet med dessa två första steg är inte att lära valpen att inte bita alls - målet är att lära den att bita försiktigt. Denna bithämningsträning startade i valplådan tillsammans med kullsyskonen. Du får emellertid slutföra denna inlärning och lära hunden att samma regler gäller för människor också (människor tål faktiskt ännu mindre!). Man kan anta att valpar som blir tagna tidigt från resten av kullen behöver mer träning än valpar som stannar längre hos syskon och föräldrar.
Steg 3 - alternativ a
När valpen är runt tre månader bör den ha lärt sig att tänder skall man vara försiktig med. Nu kan vi eftersom lära valpen att den inte behöver bita överhuvudtaget. Detta kan vi göra på (minst) två sätt. Vi kan bara fortsätta som i punkt 1 och 2. Vi kan hojta "AJ!", resa oss och gå bort i detsamma den sätter tänderna i oss, om än aldrig så försiktigt. Så länge valpen uppför sig acceptabelt (inte biter) klappar vi den, den får lov att ligga i vårt knä eller sitter vi på golvet och klappar den, den får tugga på sina leksaker- men inte på människor.
Steg 3 - alternativ b
När valpen först har lärt sig att bita försiktigt kan vi också använda klickern till att lära den att inte bita alls. Detta kan göras på följande sätt: Uppmuntra valpen till att bita (försiktigt) i handen eller tröjan din (om den behöver uppmuntran). Bli sedan passiv. Sitt helt lugnt och vänta tills valpen släpper taget av sig självt - klicka samtidigt när den släpper och belöna med godbit. Därefter startar du leken igen. Om valpen biter blir du efter några sekunder passiv och klickar och belönar samtidigt som valpen släpper igen. Efter någon sådana repetitioner kan du börja att säga ordet "släpp!" precis innan du blir passiv. Klicka och belöna med detsamma hunden släpper. Fortsätt att träna på detta tills valpen släpper direkt du säger "släpp!". Det brukar gå väldigt fort. Efter ett tag kommer du att se att valpen inte är så intresserad av att bita i dina fingrar även om du uppmuntrar till det. Klicka för det också. När du börjar att klicka och belöna för att inte bita, brukar valpen lära sig så fort att jag faktiskt avråder att börja med det med en gång, eftersom det är viktigt att den får lära att bita försiktig innan den lär sig att den inte skall bita överhuvudtaget.
Instruera familjemedlemmar och besökande om spelreglerna: Hårt bitande = "AJ!" och slut på all klapp och hälsning. Om du har små barn kan du klicka och belöna när valpen går bort till barnet och luktar försiktigt på det. Om barnet själv kan servera godiset är det fint. Större barn kan kommendera "släpp!" och klicka och belöna med godbit när valpen släpper. Runt 4-5 månaders ålder försvinner ofta valpbitningen av sig själv, så länge man inte har gett den onödig uppmärksamhet. Med systematisk träning försvinner den ännu tidigare och du har full kontroll över fenomenet hela tiden. Och en gång till - valpbitning är helt normalt! Säg det till grannen också om han klagar över sin "aggressiva" eller "elaka" valp!
aug 2007
Følger: 8 Følgere: 7 Hunde: 1 Emner: 94 Svar: 1.190
aug 2007
Følger: 8 Følgere: 7 Hunde: 1 Emner: 94 Svar: 1.190
jul 2007
Følger: 4 Følgere: 2 Hunde: 1 Emner: 7 Svar: 5
Du skal holde modet oppe og ikke opgive, for kort tid siden lavede jeg en "tråd" herinde om min hvalps bideri, jeg havde det nøjagtig som dig, rigtig bange for den skal udvikle sig til en aggressiv hund. (men som der bliver skrevet så er det jo naturligt)
Vi var nærmest desparate når den gjorde det (Vores er en blanidng af en grand danois og en bullmastiff) et halvt år nu og næsten 50 kg, og når vi var ude og gå sprang den op og bed i snoren og i ens arme så man var helt blå, og vi kunne heller ikke få den til at stoppe, måske fordi man bliver en smule hidsig, og måske derved får det til at blive endnu værre. Nu siger vi stille og roligt men bestemt nej, i de tilfælde vi kan, ignorer vi den, ved at gå fra den, og nu omkring 14 dage - 1 måned efter er det blevet en hel del bedre, den er ikke holdt op, men vi kan få den fra det igen på vores gåture hvilket vi slet ikke kunne i starten.
Så selvom det ser umuligt ud, så tror jeg nu det går over.
Hilsen Susanne Lynge
Min hvalp bider meget